Alla veganer går igenom tio faser. Det hävdar författaren och aktivisten Colleen Patrick-Goudreau. Vi tittar närmare på faserna och försöker ta reda på var vi befinner oss. Vi pratar även om en ny lägenhet och en ny svensk djurrättsorganisation.
#10 De tio faserna
Vilken fas är du i?
En undran. Hörde om pizzerian i Västerås med veganost/skinka etc. Men hittar inte nåt om detta på deras hemsida.
?
Deras hemsida är inte uppdaterad på länge, tyvärr. Här är en bild på Amores veganmeny. http://bit.ly/LYHrtI
Känns som om jag hoppar hejvilt mellan olika faser! Känner mig också lite dålig för att jag typ glidit förbi den första, informationsfasen. Borde ta och läsa en bok..
Tänkte bara säga en sak om Staffans kompis som han träffade på öppna förskolan: Det händer att det tar tio år för någon att bestämma sig för att bli vegan, så det är fortfarande möjligt att du planterat ett frö. 🙂
håller med er om att det blir för mycket fokus på aktioner, djurrättsfilosofin och maten inom veganismen! jag skulle gärna se mer diskussion kring det sociala och känslomässiga; eftersom ganska mycket handlar om ”så blir du vegan” och inte ”så förblir du vegan, så handskas du med känslorna osv”. Jag har en broschyr från Djurens Rätt som handlar om att bli vegan; och det mesta handlar om hur en lagar veganmat, och hur en gör när en äter ute.
Mycket bra avsnitt! Jag satt och nickade igenkännande vid varje ny fas som togs upp (eller ja, kanske inte de sista). Känner just nu efter snart 6 månader som vegan att jag befinner mig i alla faserna samtidigt.
Saknar dock fasen som innebär att man går helt bananas och köper massa ingredienser, den ena konstigare än den andra, bara för att de är veganska. Vet inte hur många ris/nöt/växtmjölker jag provat t.ex. 🙂 Och delicatobollar var jag aldrig särskilt intresserad av innan jag blev vegan men bara för att jag kan äta dem nu så gör jag det. Delicatobolls-fasen helt enkelt.
Det var väldigt intressant och skönt(!) att höra om de olika faserna, att det inte är en individuell och personlig kris man har att göra med, men ett tillstånd till följd av ett ökat medvetande som många veganer känner igen sig i. Jag känner igen mig i så gott som alla faserna, men känner nog mer att samtliga överlappar, att de är olika tankar och handlingar/reaktioner som pågår parallellt.
Skulle gärna höra berättelser om hur andra har handskats med det jag tycker är svårast just nu: att så mycket tanke och energi går åt till frustration över hur samhället ser ut. De jobbiga tankarna om djurförtrycket gör sig påmint ideligen, och det är svårt att förhålla sig till att så många fina och kloka människor i min omgivning fortsätter att konsumera animalier. Samtidigt vet jag att jag själv har varit där, innan jag började förstå och vilja förändra mina vanor. Känns bara som att det idag med all medial uppmärksamhet kring kött borde vara svårare att blunda.
För mig har förändringen att bli vegan inneburit något större än ett förändrat sätt att konsumera. Det handlar om hela mänskligheten, sättet att betrakta liv, både sitt eget och andras. Den animaliska konsumtionen handlar inte om individuella val, det är inte ”upp till var och en” när det handlar om att medverka till lidande och ohälsa för både djur och människor och på sikt ett jordklot som inte går att leva på. Veganismen är liksom ett solidariskt ”projekt”, som jag ser det. Att bli vegan väcker existentiella frågor; vill jag t ex skaffa barn i den här destruktiva världen? Fast jag fattar ju också att jag med mitt tvivel, ifrågasättande och annorlunda konsumtionssätt bidrar till att normerna förändras. Jag är optimistisk och asfrustrerad på samma gång.
Ni fattar, tankarna rör sig på både rationella och känslomässiga plan. Att höra andra veganers tankar om det här känns väldigt stärkande! Tack för en fantastisk pod!
Pingback: Varför gå åt fel håll när det lyser grönt? | Helen Alfvegren
Tänker att fasen som tog upp det här med att man börjar tänka på hälsan osv är en logisk vidareutveckling på att man vill bli en bättre och bättre ambassadör. Jag är på INGA sätt en hälsovegan, men jag ser det som min ”plikt” att som vegan hålla mig frisk, kanske i bästa fall visa att jag (som man) inte behöver vara jätte spinkig, eller visa att jag inte är ork-lös (t.ex. genom att jag löptränar).
Ofta handlar det bara om att jag ska FRAMSTÅ som frisk, eller att det iaf ska framgå att det inte är veganismen som är orsaken till eventuella problem jag har (för folk, och man själv, är kanske snabba att dra sådana slutsatser annars). När jag inte kunnat sova ordentligt, eller är bakis, eller allmänt sliten så försöker jag därför smyga in anledningarna till detta i mina samtal (mer än jag skulle gjort annars), så att inte folk ska dra den felaktiga slutsatsen att det är vegan-kostens fel.
Vad roligt att lyssna till er podd för första gången! Som en av de som har drivit på för mer abolitionism inom djurrättsrörelsen är det spännande med en podd med sådant förhållningssätt som ändå verkar ta upp frågor som är intressanta för en bredare skara!
Tror ni gör skillnad! Om inte annat visade ju mailet om hon som lyssnat på väg från Norge och blivit vegan på det.
Kul att ni tog upp om Peaceable Kingdom och den betydelse den har haft för Staffan. Jag håller just nu på att översätta den till svenska. Kanske kan en analys av djurrättsdokumentärer vara en ide för ett framtida tema i podden?
Intressant!
I fas 5 låg jag en kväll och storgrät i typ en timme över alla orättvisor vi utsätter djur för xP
Tror nog jag är i fas 6 då jag försöker vara mer aktiv i djurens rätt ^.^
Helkul att lyssna på detta efter en vet att ni varit med och format Tomma Burar!